FOTMASSAGE ÅT MAMMA

31 maj-12

Jag var hemma hos mamma idag då pappa var iväg på andra ärenden. Mamma fick sig en skön fotmassage av mig, så att hon skulle få må gott en liten stund.

Amanda somnade en stund tillsammans med mamma på förmiddagen. Under tiden passade jag på att grejja med andra saker. De är då för söta!

Nu är det dag 2 med morfinpumpen och den ser ut att fungera bra. Mamma spänner sig inte lika mycket längre med höger arm och ben. Arm och ben på Vänstra sidan låter mamma bara ligga stilla på täcket. Hon är lite lugnare men ändå rädd att sova. Hon ligger och kämpar lite för att inte somna. Men till slut kan hon inte hålla sig och ögonen sluter sig. Mamma andas lugnt med 25-30 sek uppehåll ibland.

Jag pratade med sköterskan då vi fikade rabarberpaj tillsammans. Jag frågade hur lång ett långt andnningsuppehåll var och hon svarade att det kan vara upp till 2 minuter. Och så kommer det även att bli för mamma. :(

Jag och vi alla tycker så synd om mamma som ligger och vet trots sin sjukdom att det snart är över.

Vilken otroligt jobbig resa mamma och vi går igenom nu. Man både vill och inte vill att det ska vara över snart. Största önskan är att allt vänder och mamma skulle piggna till. Tyvärr blir det aldrig så igen.

Hon försökte att prata lite men fick aldrig fram orden som hon ville ha sagt. Hon var medveten om det och erkände också att hur fel hon pratade. Hon sa: "Jag pratar så konstigt. Det blir bara fel."

Hon slängde ur sig ett svagt skratt ibland då vi satt hos henne.

Jag ville inte släppa hennes hand då jag skulle åka hem. För varje gång jag lämnar henne är jag så rädd att inte få träffa henne igen.

Jag sa till henne att jag skulle åka hem och att jag skulle komma hem till henne snart igen.

Jag kramade om hennes svala och mjuka kind och sa till henne att jag ÄLSKAR HENNE. Hon tittade på mig och sa: ÄLSKAR DIG! Det kändes så skönt då hon svarade mig och såg på mig med en mors kärleksblick. Då var det så svårt att hålla tårarna borta.

Mina döttrar gav henne också en kram och klappade hennes kind och sa Hej då.

Det är så svårt och jobbigt att se sin egen mamma tyna bort i den eländiga Cancern. Önskade att allt var som vanligt igen. Hur många tårar har man egentligen?

TÄNK OM JAG INTE HINNER TILLBAKA IGEN INNAN DET TAR SLUT!

Beklagar det ni går igenom. Tragisk att läsa att livet ska sluta på det här sättet. Ni får ta vara på den tiden som finns. Även om det är skit med morfin så brukar det göra att man blir lite klarar på ett sätt ändå. Sen det sista som försvinner är hörseln och beröringen tänkte på det när du masserade :-). Ta hand om varandra.

/Styrke kram till dig.