Ikväll tog jag mig en stund vid spisen och hamnade i mitt "Bakrike" Tänk att det är så fridfullt att få stå och baka olika gósaker. Det är som att meditera för mig. Tyvärr tycker inte mina fötter och rygg detsamma. Tur att jag kan dela upp mina sysslor så som jag själv känner behov av.

Det blev ett resultat ikväll med ca 50 stycken Choklad Biskvier som ska ätas till Minnesstundens fika på älskade underbara Mammas Begravning på fredag. 

En av Mammas favoritkakor var just biskvier. Förra gången jag bakade det åt henne vad då hon fyllde år i år. Vem ville ana att tre veckor senare att min Mamma skulle somna in... för gott. Även om vi visste att det bara fanns en enda väg att gå. Ville man inte tro det iallafall. 

På fredag ska vi få säga adjö och låta Mamma få vila i frid. Snart får hon lugn och ro och komma till en plats där inget ont finns. Jag vet att hon finns hos mig ändå. Men jag inte kan ta på eller se henne. Jag kan prata med henne. Men jag hör inga svar. Jag kan inbilla mig att hennes dofter sveper förbi. Men det antar jag att det är mitt "hjärnspöke" som hjälper mig att minnas hennes underbara doft.

Mamma kommer alltid att finnas hos mig. Jag hoppas att hon hör mig då jag pratar med henne då jag är ensam.

 

Om jag ändå fick träffa henne igen. ÄLSKAR MIN MAMMA