Inatt kom jag hem till dig mamma och höll om dig då sköterskan kom och gav dig smärtstillande och lugnande sprutor. Hela din kropp låg orolig men dina ögon var slutna och du orkade inte se på på mig. Du reagerade knappt då jag kramade om dig. Men jag vet att du uppskattar närhet av kramar, röster och strykningar på dina mjuka och småkalla kinder.

Nu orkar du inte sätta dig upp och din kropp bara ligger och din hud ömmar smärtsamt. Hade jag ett trollspö skulle jag ge dig livet tillbaka och allt var som förr.

Varför ska så fina människor drabbas av Cancer? Livet är så orättvis!

Mina tårar kunde inte hållas tillbaka och jag satt en bra stund och höll om dig. Du märkte inte att mina tårar rann nerför mina kinder. Men det gjorde inget. Pappa var vid min sida och hans närhet gör mig trygg.

Vi ska hjälpas åt att uppfylla din önskan och att vi ska alltid finnas vid din sida.