SPÄNNINGSHUVUDVÄRK och PACKAT VÄSKAN

 
 
13 sept-12
Idag har jag gjort katten sällskap i soffan tillsammans med en varm kornkudde och värktabletter. 
Gårdagens behandling hos sjukgymnasten tog nog lite för hårt. Jag fick nog onda nålar den här gången.
I och med attjag hade lämnat sjukgymnasten kände jag hur kinderna började hetta. Strax efteråt började spänningarna i axlarna och nacken att göra ont.
 
Imorse vaknade jag med spänningshuvudvärk och sedan dunkade skallen så mycket att jag var tvungen att löägga mig ett tag. Mot eftermiddagen började det lugna sig lite, så att jag kunde börja göra lite nytta här hemma. 
Jag hann med dammsugningen och tagit hand om tvätten.
Sen har jag testat kläderna och packat nästan allt som jag ska ha med mig då jag åker iväg med min underbara vän. Hoppas bara att vi får till en bra resa till ett bra pris. Vi "ligger på is" några dagar till. ;)
Vi blev så himla glada ikväll då vii såg att resan vi tittat på har sjukit i pris nu. ÄNTLIGEN! Men lite till borde det gå att sänka.
Fortsätter att Hålla tummarna.

KORT TID KVAR! :(

25 mars-11
Har funderat om hur min framtid ska se ut. Om drygt 2 veckor går min tid ut på min arbetsprövningspats och jag känner en tjock knöl i halsen... :´( Vad som beslutas på arbetsförmedlingen vill jag knappt veta. Jag är orolig för att jag inte får stanna kvar då min nya handläggare sa upprepande gånger... "hur kunde arb.förm. sätta mig i sånt yrke som jag egentligen inte klarar av hur länge som helst?"
Ja, det kan man ju undra?! Antagligen för att jag gillar att baka och stöka på. Men sen om kroppen inte pallar av trycket av stress, stående arbete och annat...så gills väl mest på mina utbildningar och kundskaper mm.
Men vad hjälper det om inte min rygg och fötter klarar av den typ av belastning som krävs i ett sådant drömyrke som jag skulle ha älskat om inte min nedrans kropp skulle styra över mig hela tiden :(
Blir jag inte kvar kommer jag att sakna miljön, stämningen, min underbara chef, allt runt omkring osv...
Jag känner mig nästan som en del av Caféet på ett sätt.
Blir jag kvar kommer jag känna både lycka och oro över om jag klarar pressen, stressen och bara stående arbete. Jag är rädd för att mina bäckenleder och fötter kommer att slitas sönder om jag inte lugnar ner farten lite. Men hur ska det funka där då i så fall? Jag skulle få vara i närheten av en positiv energi som gör mig glad och lycklig! Min chef skulle jag sakna orehört mycket! Känner mig ledsen av tanken till att slitas ifrån henne om det blir förändringar.
Om jag blir utan jobb...vad ska jag göra då? Vad kan passa mig? Varför måste jag rätta mig efter min dumma eländiga kropp som hela tiden ska styra över mitt liv? :( Kanske det får bli ett hyfsat stillasittande arbete som kontor eller så...men gärna lite varierande arbetsuppgifter och glada positiva kollegor. Men saknade kommer att bli stor om jag slits ifrån chefen!
NU VILL JAG OCKSÅ HA ETT NORMALT LIV DÄR JAG VET VAR JAG HÖR HEMMA UTANFÖR MITT HEM OCH FAMILJ!!! JAG VILL HA ETT ARBETE SOM PASSAR MIG OCH SOM JAG KAN KÄNNA TRYGGHET I!

SPÄNNINGSHUVUDVÄRK

8 DEC-10
Vaknade med förhoppningsvis årets sista Spänningshuvudvärk. Trodde att det var min sista dag i livet. Fyyy att sådan smärta ens kan exisitera! Tur att man har kornkudden som sin bästa vän i det tillståndet.
Kräkningar och huvudvärk hör inte alls ihop. :(

VILKEN HELG!

22-23 OKT-10
Hela den här helgen har varit jobbig. Min spänninghuvudvärk har visat sin närvaro hela helgen. Jag har känt mig så konstig i hela kroppen. Som att jag skulle ha tagot Alvedon och febern höll på att krypa ut ur kroppen.
Kinderna har varit heta och röda. Nacke och axlar har spänts och gjort ont.
Har vaknat flera gånger på nätterna och varit svettig på bröstkorgen och bak i nacken. Huvudet har dunkat och det har bara varit jobbit att sova på natten.

Fötterna bränner och dunkar smärtsamt och vet inte vad jag ska lindra det med. :(
Ryggen känns nyopererad och stel. Vet inte vad jag ska göra åt saken.
Jag ska ta ett besök på Gå- och löpkliniken och se om de kan hjälpa mig med ett par lämpliga skor att ha på jobbet.
Hoppas bara att det är ovana och träningsvärk. Bara man lär sig de "Nya" rutinerna och kan lära mig slappna av. Jag vill att det här jobbet är det rätta för mig! Jag vill inte mista den här chansen nu!

Tar all hjälp jag kan få...Bara det funkar till vardags.

Natti!

HOPPAS HOPPAS...



20 okt-10
INATT HOPPAS JAG ATT FÅ SOVA EN HEL NATT UTAN ATT FÖTTERNA SKA VÄCKA MIG AV DESS SMÄRTA, SVEDA OCH BRÄNNINGAR...BEHÖVER MERA SÖMN!
MEN FÖTTERNA BRÄNNER OCH KRYPER UNDER FOTSULORNA...

Och jag känner mig fastskruvad i madrassen och kommer inte loss...
Ländryggen känns öm och bränner.
Natti natti!

SITTER FAST I SÄNGEN

19 OKT-10
Nu ligger jag i sängen och tycker lite synd om mig själv.
Det gör så ont i mina fötter och det fortsätter att bränna under fotsulorna. Ryggen svider och gör ont som om jag hade blåmärke bak vid snittet. Man känner sig fastskruvad i madrassen då man ska försöka vända på sig. Vilket handikapp man har "vunnit". Usch!

<det märks att man har börjat jobba igen och nya rutiner är igång igen. Hoppas att det lugnar ner sig snart. Jag vill kunna jobba! Jag SKA jobba!

Det gör ont :(

DOSETT....

16 SEPT-10
Tro´t eller ej...men jag köpte mig en Dosettlåda idag för att hjälpa mig själv att komma ihåg att jag har eller inte har tagit min medicin.
Ibland blir jag så osäker på om jag har tagit dosen. Minnet är svagt! :´(
Kan bero på stressen, smärta och allt som sitter på min "lott".
Minnet tär på stressen en hel del fick jag veta av läkarn :(
Min kurator har sagt till mig att lugna ner tempot lite. Men hur ska dett gå? Det går ju inte....Hur då?
Men från och med nu ska jag börja ha "MIN DAG" ibland, så att jag kan lära mig att slappna av och stressa mindre....Ja, man får se hur det går.

SVAR IFRÅN RÖNTGEN!

För ett tag sedan var jag på rönten med ryggen. Det var en efterkontroll från steloperationen som jag gjorde den 14 jan-10.
På röntgenplåten såg det bra ut. Läkningen hade ett gott resultat. Benbitarna låg fint och skruvarna i ryggen satt som dom skulle. Så långt var det bara bra. En lyckad operation.
Men mina skadade nerver fanns risk för att det skulle förbli som i dagsläget.
Är det så som dom säger kommer jag att få leva med onda, ömma och brännade fotsulor i framtiden. Och delvis ond rygg och som ibland känns svullen och stel...Sover dåligt vissa nätter beroende på vad jag har gjort under dagen. Är begränsad på arbetsuppgifter.
Men ett plus att jag gjorde operationen är att kotorna inte glider mera. Jag slipper nya symtom osv...

Nu är det ryggträning och arbetsprövning som gäller ett tag framöver. Hoppas att jag hittar ett roligt arbete som kan ge mig 50% i framtiden.

VARFÖR GÖR DET SÅ ONT?

Nu i några nätter i rad har jag fått mer ont i fötterna och i min ganska nyopererade rygg. Fötterna smärtar, bränner, svider och det känns som tusen nålar. Eller som jag brukar säga:

Jag har röda heta vassa maggotar som kryper omkring innanför fotsulorna. De drar med sina vassa skinn under mitt skinn. De är både heta och vassa. Känns så ont då man går på dom. :´(

Min rygg svider, bränner och gör så ont om nätterna, så att jag nästan "fastnar" i ett läge. Jag får så svårt att få med rumpan då jag vill vända och ändra sängläge.

Jag har fått så onda hjärtklappningar då jag försöker sova. Somnar av det och vaknar av det. Dunkarna gör ont och bränner och jag blir rädd. Nu har jag haft så ett tag till och från. Men varför ska det göra ont? Kanske är det normalt? Inte vet jag? :/

Nu har jag sovit i 1½ timma. Gav upp och har tagit reda på tvätten och disken. Alla sover och jag kan kan inte sova.
Ska snart kliva upp och skjutsa äldsta dottern till tåget och sedan är det meningen att jag ska åka och Arbets träna...Men hur ska jag orka? Vet snart inte hur jag ska göra med allt. :( Det är så mycket nu. Det känns som jag inte orkar eller hinner med. Min energi behöver laddas om snart.

Min läkare på HC ska ringa kl 08 nu på morgonen. Alltså om ca 4 timmar.
Borde sova nu...men hur? Det gör så ont i kroppen än.

Hoppas att min läkare kan hjälpa mig på någe vis.


5 MÅNADER EFTER STELOPERATIONEN.

Nu är det 5 månader sedan jag gjorde Steloperationen på Spine center och skulle ha varit på efterkontroll för 2 månader sedan...men har fortfarande inte fått kallelse...hmm..bortglömd tro?



Skulle behöva få komma dit nu. Varje morgon vaknar jag med att fötterna och upp till knäna känns domnad och det pirrar ont under fötterna. Gruvar mig för att kliva upp och sätta fötterna på golvet. Behöver få prata med en läkare om det har ett samband med ryggen och om nerverna är skadad för gott.

Ländryggen svider och bränner. Molande värk hela tiden. Tänk om jag fick en chans att få träna mera hos sjukgymnasten. Efter att jag var tvungen ut och arbetsträna har det blivit mindre och mindre med träning.
Jag orkar inte med att jobba, träna, ryggkurator, husbranden och allt runt omkring mig nu. Då blir det att jag hoppar över bla mina viktiga träningar. Inte bra alls. :( Ryggmusklerna har inte fått sin chans att träna upp sig. Jag borde ha fått den chansen innan jag började arbetsträna.
Hittills har jag inte kommit mer än 10 timmar i veckan...Och det är inte lönt att hålla på så.
Hade önskat att få mina 50% arbete och fått känna mig behövd av nån.
Ända fördelen är den sociala biten.

NÄTTER ÄR LÄSKIGA!

Nu har jag avverkat en natt till med dålig sömn...jäsp! Att det inte kan ge sig snart. Jag vaknar och har så ont i ländryggen/höfterna/bäckenlederna. Likaså mina dunkande fötter väcker upp mig. Sen kan jag inte somna om på en gång. Då ligger jag och funderar på varför det inte kan bli bra snart. Operationen var för precis 3 månader sedan. Jag som trodde att det skulle vara bra tills nu...men icke!
Min läkare har inte ringt upp mig trots att jag har pratat med en sköterska och bett han ringa mig. Så nu får man se när det blir av... 

SMÄRTAN VINNER ÖVER MIG...ORKAR INTE! :´(



Varför måste jag ha så gudomligt ONT och OBEHAGLIGA SMÄRTOR? Jag hade sådana höga förväntningar på att min rygg skulle bli bättre efter operationen. Ibland önskar jag att smärtor kunde snynas. :´( 
Jag har vaknat i många nätter nu och inte kunnat sova på grund av att min rygg smärtar så obehagligt. Det svider, bränner och smärtar på ett otäckt vis. Kan inte sova...vaknar varje gång då jag ska vända på mig. Av samma stund känner jag hur fötterna dunkar, svider och bränner. Känns som små vassa och heta maskar som kryper och  krälar om kring under fotsulorna. Måste massera...men det hjälper inte. Mitt hjärta dunkar som om jag hade blivit skrämd av något otäckt. Hjärtklappningarna bidrar till rädsla och det gör mig fruktansvärt ledsen.
Jag kan ingenting göra...Nu gav jag upp och har varit till mitt medicinskåp och plockat fram en stor Panodil och en Oxcontin och med ett litet hopp om att jag ska kunna somna om snart igen. Hade hoppats om att kunnat slippa dssa små vita piller. Men det gick inte!
Hur får man andra att förstå mina otäcka smärtor i ryggen och i fötterna? Tänk om det kunde snas, så att andra kunde förstå?!

Jag våga inte sjukskriva mig...Har inte råd att få avslag av dom "högre makterna" på Försäkringskassan...igen! Men enligt andra ska jag ut och arbetspröva nu och visa att jag borde vara frisk och i bra skick...hmmm...vad tror dom? :´(

JAG VÅGAR INTE!!!!!!!!!!!!!! Varför kan inte smärtor synas?! Det finns ju en anledning att jag inte kan sova. Jag vaknar varje natt och har jobbiga hjärtklappningar, svettningar och känner mig värdelös.

Jag måste orka! Jag som är så pigg och kan allt! Men vem förstår att jag inte gör det? Det syns ju inte på mig att jag har så ont och lider av smärtor och har sådan rädsla! DET SYNS INTE UTANPÅ KROPPEN! Varför kan inte smärta synas? Då kanska andra kan förstå...

Varför är människan skapt till att måste kunna SE om man har ett "osynligt fel?" Man känner sig inte betrodd och vet inte hur man ska få andra att förstå hur det känns. Vill bara skrika ut min smärta och gråta mig "fri"...

Varför måste jag vara stark? Bara för att jag har stelopererat min rygg betyder det inte att jag mår bra. Det har inte ens gått 3 månader sedan operationen gjordes och nu anser dom i högre makterna att jag ska vara frisk och klara av ett jobb....Bull shit!

Jag säger att jag inte är Arbetsför...Arbetsförmedlingen säger att jag kan nog inte arbeta ännu...Försäkringskassan tycker att jag ska sjukskriva mig igen...sjukgymnasten tycker att allt är galet att jag ska ut och arbeta innan jag har börjat med sjukgymnastik och få en chans att bygga upp mina sönderskurna muskler och nerver osv...Men då dyker regeringen upp...dom högre makterna som inte ens har sett mig!...-Ge avslag och skicka ut mig att jobba! Här ska det typ sparas pengar! Man kan ju undra om dom arbetar för människors HÄLSA eller är det endast PENGAR i skallarna på dom?
I min tro trodde jag att dom arbetade för människans hälsa...Men det tror jag inte längre! :´)

JAG VÅGAR INTE SJUKSKRIVA MIG...TROTS ATT JAG BORDE VARA DET OCH FÅ KOMMA PÅ FÖTTERNA IGEN MED RYGGTRÄNING OSV OCH HITTA EN SMÄRTLINDRING SOM SKA KUNNA FUNKA! MEN HUR?!

VAFÖR SYNS INTE SMÄRTA OCH EN ÖMMANDE OCH STYRANDE KROPP?
NEJDÅ...HÄR SKA MAN VARA STARK OCH KUNNA ALLT! BIT IHOP OCH KÖR TILLS MAN STUPAR! DET ÄR NOG SÅ DET SKA VARA...ELLER?

Deppig och trött på smärtan som styr mitt liv...Hoppas med dessa rader att en gnutta smärta kan släppa snart. Kan bara vara skönt att få skriva av sig sin ilska och smärta då man inte orkar eller vill "drabba" andra att mstte lyssna. Kanske att jag får sova en stund.

Kram på mig! 




TRÄNING...




Varör ska det göra så ont efteråt en träning? Jag har insett nu att jag är långt ifrån upptränad i kroppen efter steloperationen. Tänk vad musklerna i kroppen blir mossig och slapp efter en operation.



Igår ( tis 23mars-10) gjorde jag min första träning hos sjukgymnasten efter operationen och fick cykla 10 minuter och sen lite armträning. Avslutade med 10 minuters cykling igen. Tanken är att få upp blodcirkulaionen i kroppen.
Träningen gick bra. Men mot eftermiddagen kom smärtorna fram. :( Ryggen blev alldeles "stel" och smärtorna drog ner mot låren. Axlarna ömmade och fötterna dunkade, sved och brände. Mina "onda demoner" i kroppen levde loppan i kroppen :/ 

Idag fortsätter fötterna sitt onda liv och axlarna/nacken spänner och känns ästan som blanding av nackspärr och spänningsvärk...Ryggen känns svullen och öm.

Hur ska jag våga gå till sjukgmnastiken på fredag (26 mars-10) igen?



MIN SPONDYLOLISTES/KOTGLIDNING





Jag redigerade ihop några bilder på min rygg före och efter steloperationen.

Det var ett tyfft beslut att göra operationen med tanke på att vi så nyligen hade blivit delvis av med huset. Och att vi inte bor hemma just nu. Hem igen blir tidigast till sommaren-10





Jag stelopererade mig på Spine Center i Upplands Väsby den 14 JAN-10.
Vad jag hittills kan bedöma går det ganska bra. Förutom att man har sina dagar ibland. Jag hoppas att även mina fötter ska sluta smärta. Mina nerver låg så väldigt klämda, så läkarn fick "karva" upp utrymmet. Tyvärr är risken att nerverna har blivit skadad. Rggsmärtorna känns lite annorlunda nu än innan op.
Det molbränner, svider och ibland hugger det till i vissa lägen.
Sitter jag obekvämt får jag hjärtklappningar, kallsvettningar och illamående av smärtan.

Lilla Bilden som jag har gjort en röd ring på...ser man min kotglidning mycket tydligt.
Läkarn skruvade fast mina kotor, så som dom var i nuläget med 6 st titanskruvar 6,2 mm tjock och ca 4-5 cm lång. Det finns ingen risk att det glider mer nu iallafall.





På bild 1
Ser man hur en kota ser ut tíll vänster och till höger har man sågat bort utsticket. På mig tog dom bort alla tre utsicken.
Benbitarna som sågades bort gjorde dom till en massa som dom sedan la tillbaka ungefär som på bild 3
Massan stelnar så småningen och bildas ett nytt ben som stadgar upp skadan i ryggen.
Bild 2 ser man hur en kotglidning kan se ut.

LÄNK TILL MIN BLOGG OM MIN KOTGLIDNING FINNS HÄR OM NI VILL LÄSA...

http://www.familjeliv.se/Bloggar-4-7/b34563.html



Follow on Bloglovin
RSS 2.0