17 AUG-10
Idag är det 9 månader sen vi drabbades av husbrand. Det känns som flera år sen det hände.
Vad mycket som har hänt under den här tiden. Att man står kvar på benen och har humöret kvar är helt otroligt.
Det känns fortfarande overkligt av allt som hänt oss. "Sånt drabbar inte oss"....men det gjorde det. Vilken mardröm! 

Det som följer med efter branden var att hjälpa delvis med brandsaneringen, planera nya tapeter, färg, golv, planlösning, eldragning, mcket väntan och tålamod på snickare, målare mfl.
Mycket tårar, nedstämdhet, barnen och dess hälsa, Stämningen kring oss och mycket mera.

Samtidigt måste övriga vardagen funka som en vanlig vardag...och det kan jag lova var svårt.
Man orkar helt enkelt inte finnas på topp till 100% och det kan vara svårt att förstå.
Att jag var tvungen att klara av en stor steloperation mitt i allt öde, ta hand om familjen, kontakt med FK, AMS, Sjukhusfolk, husplanering, Försäkringsbolag, jagning och kontakt med Byggarna...ja, allt och hela världens innehåll ang en husbrand och dess bakgrunder som följer med...Ändå skulle man le och se pigg ut, vara fräsch och glad.
Mitt i allt elände tvingades jag ut på arb.prövning trots minn nyop. rygg som inte hade fått sin chans att repa sig. Innombords blödde man av sorg och hemlängtan. 
Sånt här kan man inte förstå om man inte själv har varit drabbad.
 
Nu mår vi bättre. Vi har kommit hem och börjat få ordning på mycket men inte allt. Det känns på någe vis att allt är som en saga...fast en blandning mellan en otäck- och drömsaga.
Vi stormtrivs i vårat "nya" hem!En sak är säkert...härifrån vill jag aldrig flytta!

Ett tips:
Dra alltid ur onödiga kablar ur vägguttagen, som hårfön, plattång, TV, tv-spel osv...Det gör vi och det har även barnen lärt sig.