Var har mina krafter och lust tagit vägen? Man vill så mycket och sen kommer man inte längre än till sittläge inom fyra väggar?!
Jag som är så social och pratig av mig och ändå inte tar tag i saken att passa på att umgås och komma ut bland folk och njuta av sällskapet...det oroar mig!
När jag väl tar ett steg fram, så tycker jag att allt är bara toppen och njuter av det. Jag vill så mycket och det bubblar inom mig av både glädje och längtan...Men ändå blir jag kvar hemma och ser hur klockan tickar iväg och sen blir det för sent att hitta på något. För då kommer barnen hem och då ska famijen servas.
Då kommer ångesten fram att jag inte har unnat mig något den här dagen...heller...  :(

Hur ska man göra för att få det man så gärna vill göra, men ändå inte blir av? Viljan och lusten strider mot orklösheten och ofrivilligheten...Hur ska man komma ut detta då? Antagligen då det är försent...typiskt mig!
Varför tar man inte tillfället då det finns? Näedå....man ska nog sitta här och känna av tystheten och invänta klockslaget då den tysta atmosfären byts ut till glada barn som tjoar och leker omkring mig...Men det kallar jag ändå för LYCKA!

Hur man ändå vänder och vrider på allt elände, så finns ändå glädjen hos mig. Jag är trots allt lyckligt lottad som har en sån underbar familj, som jag längtar efter om dagarna.

ÄLSKAR ER!