25 mars-11
Har funderat om hur min framtid ska se ut. Om drygt 2 veckor går min tid ut på min arbetsprövningspats och jag känner en tjock knöl i halsen... :´( Vad som beslutas på arbetsförmedlingen vill jag knappt veta. Jag är orolig för att jag inte får stanna kvar då min nya handläggare sa upprepande gånger... "hur kunde arb.förm. sätta mig i sånt yrke som jag egentligen inte klarar av hur länge som helst?"
Ja, det kan man ju undra?! Antagligen för att jag gillar att baka och stöka på. Men sen om kroppen inte pallar av trycket av stress, stående arbete och annat...så gills väl mest på mina utbildningar och kundskaper mm.
Men vad hjälper det om inte min rygg och fötter klarar av den typ av belastning som krävs i ett sådant drömyrke som jag skulle ha älskat om inte min nedrans kropp skulle styra över mig hela tiden :(
Blir jag inte kvar kommer jag att sakna miljön, stämningen, min underbara chef, allt runt omkring osv...
Jag känner mig nästan som en del av Caféet på ett sätt.
Blir jag kvar kommer jag känna både lycka och oro över om jag klarar pressen, stressen och bara stående arbete. Jag är rädd för att mina bäckenleder och fötter kommer att slitas sönder om jag inte lugnar ner farten lite. Men hur ska det funka där då i så fall? Jag skulle få vara i närheten av en positiv energi som gör mig glad och lycklig! Min chef skulle jag sakna orehört mycket! Känner mig ledsen av tanken till att slitas ifrån henne om det blir förändringar.
Om jag blir utan jobb...vad ska jag göra då? Vad kan passa mig? Varför måste jag rätta mig efter min dumma eländiga kropp som hela tiden ska styra över mitt liv? :( Kanske det får bli ett hyfsat stillasittande arbete som kontor eller så...men gärna lite varierande arbetsuppgifter och glada positiva kollegor. Men saknade kommer att bli stor om jag slits ifrån chefen!
NU VILL JAG OCKSÅ HA ETT NORMALT LIV DÄR JAG VET VAR JAG HÖR HEMMA UTANFÖR MITT HEM OCH FAMILJ!!! JAG VILL HA ETT ARBETE SOM PASSAR MIG OCH SOM JAG KAN KÄNNA TRYGGHET I!