14 Okt-11
Jag är Lycklig som får vakna upp och kliva ut på gården och får se hur solen stiger upp sakta bakom ön.
Frosten sitter som en stark vit hinna på bilrutorna och barnen varmt påklädda för att möta den bitande kylan påväg till skolan.
Själv sitter jag inne i köket och ser ut på naturen med en varm kopp Te i ena handen och ett nybakt bröd i andra handen.
Sneglar lite på telefonen och hoppas på att den ska ringa och ge mig ett uppdrag. Undra hur länge jag ska vänta?
Vad kommer att hända framöver? Hur ser min framtid ut? Har jag nåt betydande värde ute i arbetsvärlden? Känner tveksamhet ibland. Fast jag vet inte riktigt varför...

För jag vet att jag Kan...Om jag får Tid
Jag vet att jag Vill...Om jag får en Chans
Och jag vet att jag Ska...Bara det händer något Nu