Lilla mor du är så underbar. Dag för dag kämpar du emot den Cancer som lever i dig. Du sa att du inte har tid att ligga såhär. Det är så mycket som du vill hinna få klart. Men smärtorna och orken låter dig inte vara. Du tittar på dina handarbeten och tar till en maska i stickningen. Avvaktar ett tag och fotsätter med ett stygn i broderiet som ligger vid sängkanten. Du klämmer lite på garnnystanet som du bad om att få ha hos dig. Till slut ger du upp och ligger kvar i sängen och kan endast scrolla med TV-dosan.

Din livslust och hopp som finns nånstans i dig låter dig ha din "humor" och du ger oss ett skratt ibland. Du är medveten om hur fel det kan bli i ord och mening. Men du fattar dig snabbt och talar om att nu blev det fel...igen.