Jag vet inte vad det har varit med mig idag. Men jag har känt mig ledsen, nere och bara i vägen för allt och alla. Men egentligen borde jag inte känna så heller. Mitt inre har känt sig som en tung sten och tårarna har jag tvingat stanna kvar innanför mitt skal. 

Jag vet inte vaför jag har tappat bort mitt skratt och min glädje idag. Pratar så lite som möjligt för att slippa reta upp någon i onödan. Vilket jag inte heller borde känna vid. På något sett känns det som att något vill mig illa och trycker ner mitt självförtroende ner i botten. Inte ens det borde vara så. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort för fel och vem jag skulle vilja nåt illa? Inget jag gjort medvetet iallafall. Det är jag så säker på. 

Frågan är om jag lämnar missuppfattande kroppsspråk eller konstiga eneriger som jag inte själv känner till?

Vad jag vet är jag för snäll människa för att ha sådana signaler omkring mig.

 

Jag vet inte hur jag ska kunna göra för att det ska vara rätt och riktigt då jag redan gör rätt och riktigt på alla sett och vis. Men ändå känns det i min själ att något slår på mig? Någon undermedveten känsla liksom. Känner mig trasig fast jag vet att jag är hel och vill alla väl i den mån jag kan och har krafter till. 

 

Det är kanske en naturlig känsla som alla har någon gång ibland. Vad vet jag? 

Kan iof vara min oro till arbetslösheten och orättvisan. Ligger säkert en del i det. Önskade att jag hade ett arbete att gå till. Allt skulle vara så mycket tryggare då.

 

I övrigt lever livet som jag förtjänar. Imorgon kommer en ny dag med nya överraskningar och utmaningar. Spännande varje dag. Då tar man nya friska tag och hoppas att stenet i mitt inre har försvunnit under natten ;)

 

Kram och natti <3