ÅRET 2011 vill jag inte ha tillbaka.
Det blev alldeles för många tragiska händelser som passerade min väg. Det är ett under att man orka le mot andra. Skalet man bär utanpå själen döljer mer saker än vad andra inte kan se.
Det kan kännas bra ibland att andra inte blir delaktig i all sorg och saknad som man bär tungt inom sig. Men vem orkar lyssna och vem kan förstå?
Jag lär mig och väljer oftast att lägga sorgen i en av mina hjärtklaffar. Där förvaras dom i tryggt förvar.

Ibland då jag är ensam hemma vilket händer ofta, tar jag fram min känsla av saknad till mina älskade förlorade och sjuka nära och kära. Släpper några tårar och lägger tillbaka dom ömt och försktigt i min hjärtklaff.
Sedan går jag vidare och säger ingenting. Alla mår kanske bäst av det trots allt.

När jag mår dåligt och känner att allt går emot då börjar jag att tänka på allt som gör mig glad och lycklig. I stora hela lever jag med en underbar familj med fyra vackra barn och en man som är min lycka. Där känner jag värdet med livet.
Att det blir förändringar under livets gång får man förstå och att det finns både bra och dåliga händelser.

Nu ska jag lägga 2011 i min ena hjärtklaff och förvara den närmast mitt hjärta. Där får den ligga och jag kommer alltid att ha mina förlorade nära och kära i mina tankar <3

Håller tummarna för mina sjuka nära och kära och Saknar Farmor, Micke och Krille. Vila i Frid<3

<3 ÄLSKAR LIVET TROTS ALLA MOTGÅNGAR <3