Mamma, Idag hade Kupan invigning på nya lokalen istan. För ca 1½ månad sedan var jag och Emelie med dig till Kupan trots dina ben knappt orkade bära dig och du nästan hängde över varukorgen. Vi shoppade och du bjöd oss på fika i fiket. Vi pratade om att vi skulle åka på Kupan igen då de hade invigning på den nya lokalen. Du verkligen längtade till den här dagen. Kupan var verkligen en betydande plats för dig som kunde göra din dag. Alla dina resor till sjukhuset avslutades alltid här. Ingen Kupan Ingen stan, enligt mamma.

Idag har jag tänkt mycket på dig, mamma. Jag önskade att du fick uppleva den här dagen med stort D. Istället ligger du nu helt ovetande om att dagen D var idag. Jag var inte heller dit då jag säkert skulle bryta ihop då jag inte skulle få ha dig med mig. Den här dagen skulle vi kunnat haft en mor och dotterdag. Istället får vi kramas vid sängkanten och ta vara på den tid som finns kvar. Mina tårar kan jag inte styra längre. De kommer utan förvarning och det låter jag dom göra också.

Jag lovar att åka dit och gå där för dig, mamma! ÄLSKAR DIG!