Den här lördagen skjutsade jag näst äldsta dottern till hennes ledaremöte i Revsunds kyrka.

Jag och syrran tog ett varv på kyrkogården och jag hade tagit med mig en bukett som jag lade på svägerskans sons grav. Han är så saknad av oss. Han hade det så fint vid hans plats. 

 

Vi gick även till minneslunden för att ge en tanke till vår saknade änglamamma. Nästan 1 år och 4 månader sedan man kramade om mamma och kunde säga personligen "Jag älskar dig" och fick ett svar tillbaka. 

Tiden går så fort  och saknaden sitter långt inne i ryggmärgen. Jag hoppas och vill mena "jag vet" att hon finns hos oss. Hon finns i våra minnen och där kommer hon alltid att få finnas.

 

Jag gav även en tanke till farmor, svärfar, min vän micke och de andra saknade änglar. De är saknad och de finns dagligen i mina tankar.

 

Tänker passa på också att ge RIS för de urusla minneslunden i Revsunds Kyrka! Fy bubblan så trågigt och dött det var där. Man vill komma till en minneslund för att minnas de bortgånga och då vill man känna lugn och ro att kunna sitta vid lunden och bara minnas fina minnen av sina vackra änglar.

Men här blir det svårt att känna ro. Här blev man bara irriterad av hur tråkigt  och dött det var omkring. 

SKÄRPNING PÅ ER! Bättre kan ni! Lova mig det! ♥