Nu har jag fått beviljat ifrån Försäkringskassan om Närståendepenning för min mamma.

Det kändes bra att få det klart, så att man kan fokusera sig på annat utan att tänka på hur jag ska göra då Arbetsförmedlingen kommer in i bilden.

En till två gånger i veckan ska jag vara med Mamma och Pappa och hjälpa med det som behövs. Det känns så skönt att få vara med dom så mycket som jag bara kan.

Ibland undrar jag var alla krafter kommer ifrån? Att få vara med sin sjuka mamma och få ge den hjälp hon behöver, Uppfylla en del drömmar som hon önskar sig.

För varje gång som jag kommer hem och ser att hon har förändrats på så kort tid som några dagar känns tungt i mitt hjärta. Vem kunde tro att det skulle bli såhär?