Ett Tips!

Det här saken kallas för BrassaPå och kommer ifrån Tärnaby. Jag köpte den över nätet och gav den till min man som födelsedagspresent ifjol.
En bra idé som gör att inte brasan smälter snön och sjunker ner i backen. Ett mycket bra galler som tar liten plats i packningen och perfek när man ska på fjället eller utflykten. 
Rekommenderas varmt till alla! 

JAG OCH EN AV SÖNERNA VAR HEM TILL EN GRANNE HEMMA I BYN OCH TITTADE PÅ DERAS LAMM OCH FÅR...DE ÄR SÅ HIMMELSKT SÖTA!

Sitter och funderar på hur jag har kommit igenom allt som har hänt och det jag har upplevt sedan en tid tillbaka.
Av det resultatet kom jag fram till att jag har varit med om en hel del på en ganaska så kort tid. Men hur orkar man stå ut och vem kan man stötta sig på?
Varför har det blivit som det har blivit? Blir alla bemötta så som vi blev? Eller vad hände egentligen?

Jag skulle om jag hade ork och vilja kunna skriva en hel bok om allt som finns inom mig och mina tankar. Men jag ska åtminståne skriva av mig om det senaste tiden i mitt liv.

Jag tror att jag får börja då tvillingpojkarna föddes år 2000.
Ett dygn efter pojkarnas födelse fick jag blodpropp i ljumsken. Benet svällde och den gjorde så himmelskt ont. Då blev det akut ner till ultra och konstaterade att det var blodpropp. Jag fick Waransprutor och tabletter. I tre månader fick jag smaska på arantabletter och besöka HC ca 2 ggr i veckan. Samtidigt hade jag pojkarna med mig och mina två flickor som skulle till dagmamman osv...
Det var flera års kämpande år med att konka på med barnen åt alla håll. Avlastning och hjälp blev det inte så mycket av. Fadern arbetade 100% och var borta en hel del på kuser i flera dygn.
Jag levde nästan som en ensamstående mamma med fyra barn. Redan på den tiden hade jag problem med ryggen och axlar/nacke. En tuff tid som man har förträngt...iallafall den jobbiga och slitsamma tiden.

Några år efter pojkarna födelse kom en överraskande smärta i ryggen och benen.
En av pojkarna vaknade en morgon och gick ut och ropade efter pappan. Då var dom ca 4 år. JAg klev upp och kände en sådan smärta att jag knappt kunde lyfta benen och gå nerför trappan. Vad hade jag gjort? Jag kunde nästan inte gå!
Jag ringde mina föräldrar och bara grät. Fick knappt fram vad det var jag grät för. Men dom kom som ett skott hem till mig och barnen.
Jag ringde HC och bad om att få komma...-Oj, sa hon på HC. Vi har fullt på listan. Kan du komma imorgon?
Då brast jag i gråt och sköterskan ojjade igen...- Men har du SÅ ont? Men då får du komma på eftermiddag.
Tack och lov!
Läkaren sa att jag hade fått Dubbelsidig Ischias...och gav mig inflammationshämmande medicin. Sen blev det sjukgymnastik i 8 månader tills de fick ge upp och jag kom till lasarettet och gjorde Magnetröntgen.
Det var visst en kotglidning/Spondylistes!
Jag har kämpat i flera år med olika medicinbyten och träningar samtidigt som att dom högre makterna ville att jag skulle arbeta...jaja....dom är så! Tyvärr! Akta er för att bli klen!
Jag har trots allt klarat av både mig själv, familjen, huset och det som ingår. Hur?...kan jag inte förstå såhär i efterhand.

För två år sedan 2008 såg läkarna en förändring i ryggen igen...Glidningen hade visst inte stabiliserat sig. Det kan vara därför att jag har så ont under mina fötter nu. Nerver som har blivit klämda och skadae efter kotglidningen.
Den smärtan sitter fortfarande kvar och det kommer troligen att ta tid innan det har läkt...om det nu läker?!

Trots all smärta, olika mediciner och allt joxande hit och dit, så skulle man dock vara "frisk" och arbetsför både utanför hemmet och i hemmet.
Funderar fortfarande på hur jag har orkat och haft humöret uppe trots allt.
Det kanske var "fel" att kämpa på och klara sig själv och all den belastning som jag haft. Kanske hade jag fått mer hjälp om jag "pös"ihop?
Näe...vet vad! Vem skulle orka det? Inte jag iallafall. Har jag skapat mitt liv såhär så ska jag klara av det också. Därför har jag plockat bort dom negativa bitarna och försöker använda dom positiva bitarna istället. Det mår trots allt alla bäst av i slutändan.

Har alla otur nån gång i livet? Ja, det tror jag iallafall...men i olika grader.
Ska jag sätta min otur på en skal 1-10 skulle jag säkert ligga på skala 9 iallafall.

År 2009 måste nog ha varit min färsta otursår... Vintern 2009 fick jag en svullnad i mitt åderbråcksben. ca 4 cm tjockare än vänstra benet. Det blev en kallelse till Kirurgen och där var ingen tvekan om en operation. Där konstaterade dom att jag hade ett felande i ljumsken efter blodproppen...sådär 10 år efteråt kunde dom äntligen göra något åt benet. Inte en dag försent.

Våren 2009 blir jag utan jobb pga arbetsbrist. Jag blir sjukskriven och sedan fick jag stämpla ett tag.
Jag fick ett telefonsamtal ifrån försäkringskassan och de sa att de skulle inte bevilja min sjukskrivning...ojoj...Men då brast jag igråt i telefonen. Vilka idioter tänkte jag. Jag ifrågasatte varför och de tyckte att jag kunde jobba trots mina rygg och benbesvär. Min läkars som sjukskrev mig hade skrivit ett brev till FK och skrev att ryggortopeden instämde helt om att jag kunde arbeta enklare arbeten. Vem den ortopedläkaren var fick jag aldrig fram. Inte ens min ryggkurator fick fram något namn på ortopedläkaren som instämde helt mina arb.funktioner. De läkare som fanns på sjukhuset nekade till brevet och min lälkare skyllde på att "någon" måste ha skrivit till dom  raderna...Fattar ingenting? Men utan pengar blev jag iallafall.
Jag ifrågasatte han på FK om dom skulle ge mig avslag på min åderbråcksoperation också. Men han svarade bara att det var skillnad det. Det var ju en operation det gällde då, sa han.
Man vad är skillnaden? Är det för att snitten och stygnen syns då? Måste allt ses med ögat för att människa ska förstå hur man mår? Åååå..vad arg jag blir!

När några veckor hade gått efter åderbråcksoperationen ringer dom ifrån Försäkringskassan igen. De säger att de har gett mig avslag på min sjukskrivingn från åderbråcksoperationen...men herregud! :´(
Dom säger att en sådan operation kan räcka med en veckas skuskrivning så de tar bara helt sonika bort min andra vecka på sjukskrivningen. De hade ringt till min operations läkare och frågesatte av vilken anledning jag skulle vara hemma i 2 veckor. Läkaren hade inga bra svar, så han drog tillbaka min andra sjukskrivnings vecka.
Varför skulle han göra det utan att ha frågat mig hur jag mådde efter operationen? Han kunde väl inte veta att jag hade höga tryck i benet och ont i ett av snittsåren på foten? Han hade snittat mig på 13 olika ställen från ljumsken ner till foten. Hur sköt var det då?
Jag hade ringt samma dag som sjukskrivningen tog slut och frågade om det vad nåt fel på snittet i foten eller om det var vanligt att det var så. Men inget om det fanns tydligen antecknat...enligt Föräkringskassan...lustigt! Ja, då satt jag där igen med utan betald sjukskrivning. Som jag sa i det tidigare samtalet till FK...Ni kommer att ge mig avslag då också! nejdå...det var ju en operation! Bull shit! Jag förstog det. De gav avslag igen. Trots att jag var nyopererad. Ingen hade ens frågat mig hur jag mådde och om jag kunde komma ut och jobba igen. Men det fanns inte en chans till det i andra veckan av sjuksrivningen.
Hade jag vetat detta skulle jag ha stämplat och tagit ett jobb då jag var piggare igen. Då hade jag åtminståne haft en inkomst.

Tisdagen Den 17 november-09 råkade vi ut för en husbrand. Som tur var så blev ingen skadad och djuren klarade sig bra. Men hela övervåningen totalförstördes. Vi som hade nästan renoverat klart.
Men ingenting funkade för oss med hjälp och så vidare.

Dagen efter branden ringer jag till Kommunen och ber om att få hjälp till ett tillfälligt boende under tiden huset renoverades. Hon beklagar händelsen och säger att hon tro sig finna en lägenhet. Hon skulle ringa dagen därpå...Men ingen ringer. På fredagen får vi ett brev av Kommunen om "Önskemål av boende" Men snälla nån! Spela roll vad det blir för boende. Bara vi hade nånstans att kunna bo med barnen och djuren. Vi kunde inte bo för oss hos min bror och familj. Det borde dom väl förstå!
Tack vare en bekant fick vi tag på boende i grannbyn och barnen fick nära till skolan. Men vi fick vänta i 3 veckor innan inflyttningen till huset.

Under dom tre veckorna försökte jag nå kommunen men utan resultat. Hon var på möte, kurs eller så svarade hon inte i telefonen trots att jag blev kopplad via växeln.
Lusitigt! Borde inte eKommunen visa sitt intresse till invånarna att dom bryr sig om och ska kunna hjälpa i en sådan situation? Dom kunde väl iallafall ringa och fråga hur det har gått och hur vi lever idag? Men icke då.

Hur är det med en Krisgrupp i det här fallet? Borde vi inte ha fått en krisgrupp efter våran husbrand? Sånt ska väl ingå? Speciellt då vi har barn som fick uppleva hemska mardrömshändelser. Borde inte vi ha fått pratat med någon angående branden och dessa upplevelser att få se sitt hem gå i lågor? Man står där helt maktlös och kan inget göra. Barnen gråter och jag likaså. MEN VAR FANNS HJÄLPEN?

Var tog hjälpen vägen ifrån skolorna? Är det så att människan blir rädda då otäcka händelser händer? De lovade att ordna hjälp av kurator och sköterska...Men inget hände. Vid tre tillfälen pratar jag med skolan och det hände nget då heller. Var felar det någonstans? Varför kan inte skolan ringa mig som förälder och prata om saken?
Av allt som hänt kring branden och ingen hjälp gav en av lärarna ett av barnen underkänt i ett ämne. Pga en lite sketen uppgift som skulle göras precis under den hemska upplevelsen kring branden. Läraren nonchalerade barnets oro och sorg av att ha mist saker, kläderna och en del av livets skapelse av huset. Det är där vi och barnen trots allt har sin trygghet och energi.
Läraren gav ingen hjälp och tyckte att hon borde ha förstått själv hur hon skulle skapa uppgiften. Men jag förklarade att i den situationen och chocken kanske man behöver hjälp att "tänka".
Hon fick till uppgiften efter att jag hade haft kontakt med läraren..men då vardet försent. Trots att hon hade gjort bra ifrån sig i övrigt i ämnet, så hängde tydligen en enda uppgift på vilket slutbetyg man skulle få? Hur går det till?
Människan borde ha mer medkänslor och förstå barnens situation. Oavsett vad som händer kring dom. 

Jag lessnade iallafall och tog själv kontakt på annat håll och då funkade det. Fast den hjälpen kom från en annan kommun. Såhär efter 5 månader har ett av barnen fått hjälp att kunna prata av sig osv. Men vaför tog det så lång tid? Ska inte sånt här löpa automatiskt?

Idag ringde dom ifrån skolan och undrarde om vi behövde hjälp...Men det var då på tiden att dom ringde. Men kanske lite väl sent. Jag hade redan ordnat hjälp på annat håll.

Varför funkar ingenting?
Kommunen hörde aldrig av sig.
Vi ordnade boendet själv.
Skolan lovade med inget hände.
Sökte hjälp i en annan kommun.
Renoveringen tog tid- Drygt 2 månader tomt i huset.
Ringde snickaren-Mycket annat jobb också som tex en Kyrkrenovering...hmm..Går sånt före ett familjehus?
Ringde Försäkringsbolaget och frågade vad som var överenskommet med snickarna, elektrikern mm...
Nu är det full fart i bygget av huset igen :) Fint blir det. Men varför måste man ligga på hela tiden?

Den 14 januari-10 gjorde jag en steloperation. 6 titanskruvar i ländryggen och "karvad" kring nervbanorna.
Den 18 april-10 går sjukskrivningen ut oxh då ska jag vara arbetsför...hmm...Trots att jag har just börjat träna hos sjukgymnasten.
Jag sover dåligt om nätterna. Det smärtar i ryggen och fötterna. Jag får inte tag på min läkare. Men ska snart dit på en efterkontroll. Som det känns nu, så mår jag inge bra av smärtor och dålig sömn.
Den 19 april-10 ska jag ut på Arb.prövning på 25-50%...spännande! Måtte jag orka och även klara av resorna till och från stan ca 5 mil tor. Samtidigt hinna med sjukgymnastiken 2 ggr i veckan, ryggkuratorn var tredje vecka, familjen, husbygget, massa försäkringspapper som ska skrivas osv... 

Nu hoppas jag att våran otur ska vara över och att vi får leva ett skönt liv i "nya huset"

Det här är några av mycket bra produkter som jag tycker är heltoppen!

Aloe Propolis Creme är en fast kräm med Aloe Vera och propolis som smörjs på torr och irriterad hud. Applicera Aloe Propolis Creme i ett tunt lager flera gånger om dagen vid behov. Använd även Propolis Creme tillsammans med Aloe Vera Gelly vid omläggning, särskilt på hästar. 113 g.

Aloe Vera Gelly kan användas på torr och känslig hud. Smörj på den i ett tunt lager flera gånger om dagen. Gelly kan även masseras in på ömma områden, alternativt användas vid omläggning. På stora områden och stora djur kan Gelly också kombineras med Aloe Veterinary Formula.

Denna Aloe Vera spray för djur är optimal att använda vid rengöring. Sprayen ger även näring åt torr hud, päls, tassar, spenar, hovar, man och svans och den kan användas vid omläggning av öm hud. Aloe Vera Gelly kan med fördel masseras in efter Veterinary Formula.
473 ml.

Läs gärna mer på: www.aloetherese.se

 

Det här kan man kalla ett drömväxthus!

 

Så här vill jag också kunna ha på gården..

 

Tänk vad mysigt det skulle vara!

 

Vilka enkla idéer... :) Önska önska...



Bilderna kommer ifrån tidningen "LANTLIV" som jag prenumererar på nu... Vilken kanontidning! Finns nästan allt i den som jag gillar :D

Nu har jag avverkat en natt till med dålig sömn...jäsp! Att det inte kan ge sig snart. Jag vaknar och har så ont i ländryggen/höfterna/bäckenlederna. Likaså mina dunkande fötter väcker upp mig. Sen kan jag inte somna om på en gång. Då ligger jag och funderar på varför det inte kan bli bra snart. Operationen var för precis 3 månader sedan. Jag som trodde att det skulle vara bra tills nu...men icke!
Min läkare har inte ringt upp mig trots att jag har pratat med en sköterska och bett han ringa mig. Så nu får man se när det blir av... 

MULTI CHALLENGE

   
  

På Multi Challenge, Sveriges största äventyrshus, kan du prova en mängd olika aktiviteter, ung som gammal.

• Boda Borg
• Inomhus gokart
• Laserhall
• Klättervägg
• Spelhall
• Laserskytte

Här kan du året runt, oavsett väder leka, äta och ha roligt. Oavsett ålder.

Du kan läsa mer på deras hemsida: http://www.multichallenge.se 

Efter ett fartfyllt pass hos oss kan det vara trevligt att slå sig ner en stund i vårat café.
Utbudet är stort och brett.

Själv ska jag börja vara där i caféet och få göra diverse uppdrag.
Senare kan det ev bli lite rotering runt i byggnaden.
Det ska även bli kul att få vara med då de öppnar vandrarhemmet.

Välkommen!

Äntligen har det börjat hända saker i vårat hus igen!
Jag var dit den 8 april-10 och träffade snickare och elektrikern :D
De jobbar på flitigt och de tror sig bli "klar" med innerväggarna nästa vecka (v15 -2010)
Och då kommer även isoleringen till taket att sprutas in.

Blåbärspaj
Hallonpaj
Äppelpaj

Pajskal

2 dl
vetemjöl
1 dl havregryn
½ dl florsocker
150 g smör/margarin

Blanda ihop till en deg och platta ut degen i en form

Lägg i
ca 4 dl blåbär
2 msk potatismjöl
1-2 msk socker

Smuldeg

1 dl vetemjöl
1 dl havregryn
1 msk socker
100 g smör/margarin

Smula över bären/frukten och sen in i ugnen.
225 grader
ca 25 minuter i nedre delen av ugnen.

Servera med vaniljsås eller glass till.

Lycka till! <3

Man tar ett folie och lägger på ett lager med en förberedd smulpajsdeg.




Sedan lägger man på äpplen som är skurna i klyftor ovanpå smuldegen.
Strö över med kanel och socker.



Stäng igen foliet tätt och lägg över glöden.
Vänd lite då och då, så att det inte bränns.



Då paketet är färdiggräddat, så häll på med vaniljsås/marsansås över pajen.
Smaskens och enkel att ta med och göra då man är ute i naturen...

Lycka till! <3

KOKOSTOPPAR I GLADA FÄRGER



Döttrarna bakade påskkakor till kaffet.



*****************************************************************

CHOKLADMUFFINS MED FÄRGAD GRÄDDE MED CITRON STRÖSSEL

Barnens Påsk i färg på äggen. Sonen Elias kom hem med en urgullig påskkärring
som han hade gjort på skolan.






Jag gjorde också ett försök att måla ett ägg.

Varför måste jag ha så gudomligt ONT och OBEHAGLIGA SMÄRTOR? Jag hade sådana höga förväntningar på att min rygg skulle bli bättre efter operationen. Ibland önskar jag att smärtor kunde snynas. :´( 
Jag har vaknat i många nätter nu och inte kunnat sova på grund av att min rygg smärtar så obehagligt. Det svider, bränner och smärtar på ett otäckt vis. Kan inte sova...vaknar varje gång då jag ska vända på mig. Av samma stund känner jag hur fötterna dunkar, svider och bränner. Känns som små vassa och heta maskar som kryper och  krälar om kring under fotsulorna. Måste massera...men det hjälper inte. Mitt hjärta dunkar som om jag hade blivit skrämd av något otäckt. Hjärtklappningarna bidrar till rädsla och det gör mig fruktansvärt ledsen.
Jag kan ingenting göra...Nu gav jag upp och har varit till mitt medicinskåp och plockat fram en stor Panodil och en Oxcontin och med ett litet hopp om att jag ska kunna somna om snart igen. Hade hoppats om att kunnat slippa dssa små vita piller. Men det gick inte!
Hur får man andra att förstå mina otäcka smärtor i ryggen och i fötterna? Tänk om det kunde snas, så att andra kunde förstå?!

Jag våga inte sjukskriva mig...Har inte råd att få avslag av dom "högre makterna" på Försäkringskassan...igen! Men enligt andra ska jag ut och arbetspröva nu och visa att jag borde vara frisk och i bra skick...hmmm...vad tror dom? :´(

JAG VÅGAR INTE!!!!!!!!!!!!!! Varför kan inte smärtor synas?! Det finns ju en anledning att jag inte kan sova. Jag vaknar varje natt och har jobbiga hjärtklappningar, svettningar och känner mig värdelös.

Jag måste orka! Jag som är så pigg och kan allt! Men vem förstår att jag inte gör det? Det syns ju inte på mig att jag har så ont och lider av smärtor och har sådan rädsla! DET SYNS INTE UTANPÅ KROPPEN! Varför kan inte smärta synas? Då kanska andra kan förstå...

Varför är människan skapt till att måste kunna SE om man har ett "osynligt fel?" Man känner sig inte betrodd och vet inte hur man ska få andra att förstå hur det känns. Vill bara skrika ut min smärta och gråta mig "fri"...

Varför måste jag vara stark? Bara för att jag har stelopererat min rygg betyder det inte att jag mår bra. Det har inte ens gått 3 månader sedan operationen gjordes och nu anser dom i högre makterna att jag ska vara frisk och klara av ett jobb....Bull shit!

Jag säger att jag inte är Arbetsför...Arbetsförmedlingen säger att jag kan nog inte arbeta ännu...Försäkringskassan tycker att jag ska sjukskriva mig igen...sjukgymnasten tycker att allt är galet att jag ska ut och arbeta innan jag har börjat med sjukgymnastik och få en chans att bygga upp mina sönderskurna muskler och nerver osv...Men då dyker regeringen upp...dom högre makterna som inte ens har sett mig!...-Ge avslag och skicka ut mig att jobba! Här ska det typ sparas pengar! Man kan ju undra om dom arbetar för människors HÄLSA eller är det endast PENGAR i skallarna på dom?
I min tro trodde jag att dom arbetade för människans hälsa...Men det tror jag inte längre! :´)

JAG VÅGAR INTE SJUKSKRIVA MIG...TROTS ATT JAG BORDE VARA DET OCH FÅ KOMMA PÅ FÖTTERNA IGEN MED RYGGTRÄNING OSV OCH HITTA EN SMÄRTLINDRING SOM SKA KUNNA FUNKA! MEN HUR?!

VAFÖR SYNS INTE SMÄRTA OCH EN ÖMMANDE OCH STYRANDE KROPP?
NEJDÅ...HÄR SKA MAN VARA STARK OCH KUNNA ALLT! BIT IHOP OCH KÖR TILLS MAN STUPAR! DET ÄR NOG SÅ DET SKA VARA...ELLER?

Deppig och trött på smärtan som styr mitt liv...Hoppas med dessa rader att en gnutta smärta kan släppa snart. Kan bara vara skönt att få skriva av sig sin ilska och smärta då man inte orkar eller vill "drabba" andra att mstte lyssna. Kanske att jag får sova en stund.

Kram på mig!