Idag lyckades arbetsförmedlingen få mig att tvärt avbryta samtalet med tårarna rinnande ner för kinderna. Jag knuffade stolen åt sidan och gick fort ut till bilen.

Vilka hjärtlösa och hjärntvättade människor det finns. Jag fick en ny kallelse på fredag 8 juni. Hur i hela friden kan man tro att jag ska komma till dom på fredag då Emelie, dottern tar sin student? Jag bad snällt om en ny tid och fick bara till svar att det inte gick! Kommer jag inte får jag ingen ersättning för dagen. Enligt lagar och regler osv kan man inte byta dag, så vidare jag inte skulle jobba. ???

Jag sa att jag kan väl inte svika min dotters studentdag. Hon behöver mig nu då hon just mistat sin mormor och jag skulle aldrig ta arbetsförmedlingen i första hand en sådan här gång. Vi har nog med att ta hand om varandra just nu.

Varför skulle det vara så svårt att byta ett datum? Hur svårt kan det vara? Telefonkontakt? Det måste väl finnas regler på att vara mänsklig och att dödsfall och barns situationer går i första hand en sådan här gång.

Slutpoängen med träffen idag var att man skulle få information av något som kallar sig vad det nu var...? SOLARIS.

Det handlade om bla Socialt företagande. Men det var så luddigt och inte ens handledarna hade helkoll på detta. Jag planerar INTE att stara Företag, vilket det mest handlade om. Var ska det här leda till? Jobb? Knappast...

Näe, jag tänker ringa och be om att få komma till stans arbetsförmedling iställlet. Funkar inte att åka åt två olika håll om dagarna då jag har sjukgymnasten mot stan och barnen går i skolan mot stan, Hälsocentralen mot stan osv...